"Don't waste your time on me, you're already the voice inside my head"
Jag har varit och vikarierat idag, 6 timmars dag i en specialklass. Jag trivs. Ser ljusa möjligheter där många endast verkar se mörka problem. Grubblar över olika alternativ till att få fram det där som verkar gömma sig under ytan, till det där som orsakar alla brustna nerver.
................................................................................................................................................................................................
-Känns det tungt?
-aa, det gör det väl...
-Skulle du hellre stanna hemma nu?
("jaa-a!!!"trodde jag att jag skulle ropa sådär halvhögt och fälla någon enstaka tår,men...)
-Nej, det skulle jag inte. Jag vet att det ordnar sig...Jag känner det på mig bara.
-Det är bra!Du har ju alltid gillat utmaningar vännen, du står inför en nu!Du brukar inte ge dig i första taget.
- Ja, jag har ju det. Envisheten kommer att komma väl till pass.
leende
..................................................................................................................................................................................................
Det är en äkta höstdag där ute, bäddad för mys i soffan med en tjock bok samt duello.
Då inte ens choklad hjälper, då ÄR det hårt, inget snack om saken, inget velas och inga men!OCH det ÄR hårt. Väldigt hårt.
Jag ser verkligen framemot resan nu, bort härifrån för att möta ett nytt liv på en ny plats där INGEN vet ett dugg om mej, förutom de övriga knääs- och Karisborna som befinner sig inom samma gränser.
Men först är det ett par andra saker, innan avstampen från Vanda flygfält, som jag väntar på.
Kommande måndag hoppar jag och Cecci på tåget för att göra en mjukstart gällande resandet,
med destination VASA i siktet!
En av favoritstäderna i detta gråa land.
Där skall vi inkvartera oss samt vårt pick o pack i casa de la vasa, dvs. hos Emmi,Anders och gullemelle som numera lär vara en riktig hejare på att dansa!
Där ska vi njuta ända tills fredagen då det bär av neråt igen...
Lördagen den 11 är det även dags för hejdåfest och ett sista hejdlöst festande med alla favoriter, för en väldigt lång tid!
Kommer att bli en känslosam och väldans lyckad lördag har jag på känn...
Det rycker i dansnerverna samt i alla skrattmuskler då jag tänker på våra friends!
It'll be great!
haha, jag var hemma i Tenala igårkväll. Jag fann mina cd:n från gångna år, fyllda av misslyckade försök till en "rebellisk-tonårs-tid".
Blink182 skrällde i högtalarna på svedjebacka på morgonkvisten idag. Märkte att alla lyrics fortfarande satt kvar där i bakhuvudet som superlim!Påminnelserna om v a r f ö r blinkersena en gång i tiderna var favvobandet dök upp klara som farmors köksfönster.
Funny med tillbakablickar ibland.
Kommentarer
Trackback