lillabelle

bed - J. Holiday

Nu har vi då konstaterat att det här med att skriva blogg är lite som att gå hos en psykolog(iaf. en såndär som bara sitter tyst o glor på en) fast bättre för det här med bloggandet är helt på ens egna villkor. Det man vill ha ut får man ut och det man vill behålla får man behålla utan att det är någon som försöker "stirra" det ur en.

Mitt inlägg om shoppingen tidigare idag övertygade inte alla(wonder why). Jag blev tillfrågad hur mycket jag hade låtit bli att nämna av allt jag köppt, i min blogg. Jag hade ju verkligen trott att jag hade varit ärlig och nämnt varenda grej eftersom jag konstigt nog höll ganska så väl i pengabörsen idag. MEN jag hade faktist helt omedvetet glömt en liten grej.

detta...
eller det jag köppte ser inte på pricken ut som det här armbandet, istället för "carpe diem-ringen" har den en bricka som lyder "hope". skulle dock inte ha något emot det här heller. Har kärat ner mig i sådanahär armsmycken.

Sången jag nämnde ovan "bed" ger mig grymma behov, eller förvärrar åtminstone de som jag redan har. Men vad göra...jag har iaf. någonting att vänta på nu:) Det här med väntande är jobbigt och tuggar slut ens nerver rejält. Tur att man fortfarande har kvar lite av den tuffhet och envishet som man erhöll som liten.

Dagen "pisses me off"  gick av stapeln under nattens arbete. Yepp kråkel utanför prisses. förståss, tidig lördagmorgon, vem är förvånad liksom? Lade märke till att den som hade startat det hela var en gammal klasskompis och jag kunde inte göra någonting annat än sucka och tänka för mig själv. Vissa människor tycks helt enkelt varken vilja se sitt eget bästa eller låta sig förändras. Jag avskyr verkligen slagsmål, de leder ju fasen aldrig till ett resultat som visar något positivt över huvudtaget!Mest av allt töjer det i alla nervband i min kropp när jag ser människor som söker efter orsaker till att få igång ett bråk, så som den forna klasskompis utanför flotikiosken.
         Om jag någongång ser en karl ta en smäll på truten utan att för den skull ge tillbaka, skall jag gå fram och ge honom en ordentlig kyss på munnen, oberoende av vem det är(inte om det är bästa vännens man dock, då avstår jag,haha)

Fantasin slut och närhetsbehoven för stora för att jag ska ha ro att skriva, skall snoka runt i alla andras bloggar istället. Nöje nr ett en lördagkväll i ensamhet!

Heijare vad skönt när dehär nattjobbet ser sitt slut den sista september!