lillabelle

Det var mammas sex beskrivande ord om mig som snorig liten knodd.
Det krävdes eget samt andras lidande innan jag insåg att ett erkännande inte är detsamma som att vifta med vita flaggan och ge upp, utan ett sätt att inse sina egna fel och brister och på så sätt undvika att lägga ribban för högt. Jag har nu börjat lära mig att samarbeta med min envishet som i ett skede höll på att ta fullständigt kol på mig. Det gäller att ha kontroll över sina egenskaper, annars sätter de en redigt i klistret, I can tell.

Jag har vaga aningar om att jag kommer att vara i stort behov av min envisa sida de kommande              månaderna.


mormor och morfar bestämde sig äntligen för att ro över havet hem till Ekenäs för att lägga på vämen i detta hus som den senaste tiden fått mig att springa omkring med huden knottrig som en plockad hönas! Deras hemkomst för också med sig ett annat stort plus! MOMMOS MAT! Har precis mumsat i mig en bit kinuskitårta och känner mig väldigt tillfreds med min tillvaro!Skall så småningom försöka få någon sorts ordning på mig själv skiten i håret men lite dust it samt saltspray skall väl bidra med lite förbättring, sedan skall jag tvinga någon at dras med mitt sällskap!Men först skall jag mysa lite i mitt numera varma och sköna rum, en powernap låter gott!



Jag är förvånad över mig själv och livrädd för att allt känns så jäkla rätt!

"Now it's going to get harder
and it's going to burn brighter
and it's going to feel tougher each and every day"
  -metro station