lillabelle

Kom att tänka på, (nu när jag sitter här i simhallen o stirrar på vatten, vatten och åter vatten + några busungar), en liten kille som i vått och torrt visade sig i simmis så gott som varje dag under den gångna sommaren som förövrigt gav oss lifesavers en väderrelaterad smäll på käften. Jag imponerades av denna lilla kille för hans envisa dopp i det allt annat än varma havsvattnet. Blå om läpparna o med skallrande tänder stod han där på bryggan med ett soligt leende, vilket var det enda som värmde under sässongen i simmis:) Han förklarade för mig att han helt enkelt älskar vatten och att det bästa han vet är att simma...Jag förundrades över att han kunde ha en sådan passion för någonting, liten som han var med bara ett fåtal år på nacken. "Om jag inte får se havet får jag ont i magen". Jag frågade hur han då bär sig åt på vintern. "Då får simhallen duga, men jag brukar även ha ett vattenglas vid sängen så att jag ser vattnet också om jag inte sover så bra om natten". Jag blev full i skratt och sade till honom att   jag verkligen hoppas att han alltid kommer tycka lika mycket om sin "vattenhobby", samtidigt som jag önskade att jag skulle ha kvar någon av de där småbarns förälskelserna. Jag fick en blick tillbaka som sade mer än tusentals ord!

Jag hoppas på att snart få se spilivinken i simhallen.