lillabelle

Forsta dagen som nyklackt nanny undanstokad, kan inte saga att jag kanner mig som om jag vore pavag mot en svarbotad burnout precis.

Har redan sorgligt nog hunnit ga med pa diverse dealar som att satta 17 arige Jamie pa plats, och lovat fadern i huset, att medverka pa alla fester som ordnas.
S n y g g t.
Och jag som tankte att forandringens vindar skulle blasa genom mitt konservativa kakanui liv da jag lamnade Aspley.
Har fatt tillatelse att bjuda in alla mina nara och kara hit sa lange jag gar med pa dessa overranskommelser och dartill skoter lite stadning och matlagning. Alla relaxade manniskor som kanner att de pa nagot satt tillhor kategorin nara och kara i mitt liv, ar alltsa valkomna!
Sa om ni i Finland har lite overlopps stalar, hoppa pa narmaste flyg vettja!

Annars, forsta gangen i mordarjeepen pa fel sida av vagen ar ett aventyr jag aldrig glommer.

Jag har fruktansvart svart att lata bli att dra till med den valkanda "nannyrosten"lite nu som da under dygnets gang. 

Nu har labradorvalpen funnit mina bara fotter. Pa grund av det lilla livets obefintliga radsla for bakterier och skitiga tar samt hennes behov av att tugga pa saker och ting, ar jag nu tvungen att avsluta detta inlagg!