lillabelle

Nar regnet oser ner da man slar upp ogonlocken efter en natt, i magplagor och otaliga timmar som ensam lopare i ett masstafett lag, fram till toaletten och tillbaka till sangen. Da ar helt enkelt den enda trosten hallonpankakor.
             Eller det skulle de ha varit...Jag tvinnar med ogonen och vill bara grava ner mig i marken nar jag hor nagot som ens lite paminner om mat.
Hur blev det en sadan har dag nu da?
Jag kanner mig som en murken stubbe.