lillabelle

Sitter med dräglet konstant rinnande ur vänster mungipa. Orsaken?

Tandläkarbesök.

När det hela var över hade både jag och tandläkaren måttligt roligt åt mina fingrar som såg ut att ha blivit pressade genom en dörrspringa.

Jag var så spänd under hela operation: ”lappning-av-hålet-i-tanden" att jag legat där och klämt om mina fingrar för kung och fosterland!

Nu är det då lappat o klart in i den minsta detalj och min kurrande mage blir tvungen att vänta ett par timmar tills bedövningen gått om eftersom jag inte har någon lust att tugga på något, då jag inte vet var jag har vänstra sidan av truten!

 

Helgen som drog förbi snabbare än fort, var lite tudelad för min del, men i slutändan lyckad.

 

Lördagen bestod av; Morgonmål på stan, roadtrip till Karis med tanken på ett par solbrillor samt nya krogskor i tankarna. Stress och framförallt förberedelser som skulle vara värda ett fett diplom!

Avskedsmiddag, krogbesök, efterfest och travande i ett par av Buubens allt för stora skor avklarat. Check.

"Kinesmat" och "mutakakku" var bara en del av en lyckad kväll med härliga vänner!
after8 i Karis erhåller +poäng efter lördagen, detsamma gäller Prisses pappersburgare och Buubis lya.
-poäng till att ta nya oingångna skor till krogen och till känslan av att ha pressat in båda fötterna i två tändsticksaskar och gått omkring så ca 10 timmar!.
Dubbla -poäng till att göra saker som sedan tynger som en betongfylld 800 liters container på samvetet.
Dubbla +poäng till att inse att man är lyckligt lottad och till begreppet förlåtelse!

Söndagen var en udda dag. Jag var/(är fortfarande) förbannad på mej själv samtidigt som jag aldrig varit gladare.
Två känslor som inte smälter ihop allt för bra!Kanske är det, det samt stressen inför nästa måndag samt alla känslor som den medför som gör att jag är helt messed up och plötsligt bara får en känsla av att jag skulle vilja sätta ner mej och bara gråta.

Vad åstadkom jag då igår? Jo, efter att ha vaknat upp hos Säckin efter 2h sömn, begav vi oss till Kotipizza med två par av Robins skor i  våra famnar. Måtte ha sett roligt ut  då fyra stycken rejält slitna personer samt två par skatedoijor satt på trappan till stället, som efter betalning skulle ge oss mat på bordet.

Otåliga och hungriga.

Efter någon utdragen och svår timme fick jag lite ordning på mej själv och duschade bort lördagsnatten!

För att bota den usla illamående Söndagskänslan bestämde jag o Cecci oss för att igen en gång kocka lite och fixade ihop köttsås o makaroner. Softa framför tv:n…Javisst.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har mått som en proppmätt säl på ett fett isflak i hela fem dagar uppe i Vasa. Har faktist hunnit med en heel massa fastän det kändes som om vi egentligen inte gjorde någonting vettit alls!
Förutom att endast softa och njuta av en massa gott, så har vi:
-Insett att det finns människor som man helt enkelt fattar tycke för direkt, eftersom deras personligheter är sådär ljuvliga som man önskar att alla människors, vore!
-Hälsat på hos Emme i hennes fina lya, var vi förberedde oss inför besöket till Ollis som kom att bli passligt lyckat! En skönt rolig kväll/natt helt enkelt!
-Finally fått mitt risiga skatbo till hår, klippt!
-Busat med godisMelle som nu mera går omkring(oftast med Roger, som är en gammal och liten hund på hjul, i släptåg, under ärevarvet som betyder typ 30 varv runt i nedrevåningen.)
-Ätit på diverse ställen och avnjutit Korvgörans KEBAB, höjdarehöjdare!Blivit förälskad i lunchstället Chili&Lime.
-Kikat på film och blivit halvt ihjälskrämd av Emmi.
-Roadtrip till lande-Jeppo som ligger mitt bland en massa åkrar och mink/räv-farmar.
-Städat upp på familjen Harlin-Höglunds lande och hittat en död fågel, som fick agera fotomodell inför Ceccis mobilkamera.
-HELT ENKELT bara tagit det LUGNT!
(vilket har lugnat både mig och min sjuka rygg, som dock fick sig en liten törn eftersom jag idag trots förbud, begav mig till bollhallen för att lira favoritsporten)

Jag har också gått igenom ett av de svårare stunderna inför resan, nämligen att säga adjö till Linda för ett halvt år.
Jag trodde att jag tappert som en soldat skulle hålla god min och sedan gråta och snora ner hela dynan i min ensamhet. Med en mjuk nyckelring med formen av en kanin och med doften av Lindas parfym som bara doftar så Linda, i handen, fann jag mig gråtande i baksätet.
Vi kommer att sakna dig så mycket.
Tusen tack för kaninen,
vi kommer troligen att sitta och snusa på den hel flygresan till Down Under!

Jag ser inte fram emot de kommande adjön som forfarande återstår.

Något som jag däremot ser fram emot är vår avskedsmiddag och fest imorgon! niiiice som Borat förmodligen skulle ha uttryckt sig. Stress av förberedelser men sedan good times tillsammans med all of our favourites!

Nu ska jag slääng mej i säng för att vara totalt utvilad inför spring på stan och partaj aaalll night loong!

Morgonmål på stan? Javisst!

Nighty! ett par pics som får beskriva litet av vistelsen i Vasa först.

-Tågresa tillsammans med de bästa

-2h paus i Helsingfors, picnik samt Gina Tricot pga. fumel med tågen

-Anlände till Vasa

-Möttes av Emmi och Gullemelle

-Kikade på Anders studio

-Steg innanför dörren till favorithuset

-Har Ätit Emmis "världens bästa köttbullar" och hemlagad ÄKTA mos samt Marias homemade äppelpaj tillsammans med vaniljsås

-Har Busat med Melle, och småbrudarna Tuva, och Liv.

Detta kommer att bli en härlig vecka som inte kunde komma mer perfekt!


Tråkigt och kort inlägg, men en ordentlig uppdatering kommer först senare. Nu skall jag endast njuta av dagarna här uppe!Härligt!

<3

Med planer på en tidig Powerwalk så somnade jag halvt om halvt dreglandes över tangentbordet, alltför sent igår.
Konstaterade att det är ett stort misstag att krypa ner under täcket med datorn som sällskap i sängen, haha.
Förstörde nästan min stackars rygg med att ligga på mage med nacken spänd som mormors tvättlina ute på backen, knapprandes på tangenterna.
MSN is the shit, eller egentligen ett måste i tider som dessa.
         12.45 slog jag ofrivilligt upp ögonen.
Syster stod och stirrade skräckslaget på mej,
hade säkert torkat drägel i hela ansiktet och håret som en enda boll mitt på huvudet.
När hon så återfick talförmågan påminde hon mej mycket snällt om att vi skall befinna oss på kusinens sjuårskalas i Kimito om 1h o 45 minuter.
!SNYGGT! tänkte jag, steg upp, tog mej en titt i spegeln för att upptäcka att  mitt högra öga bytts ut mot ett av Quasimodos
(han i Disneys "ringaren i notre dame", ni vet).
 En vagel i ögat som värker som sjuttsingen när jag blinkar.
Jag tackade min lyckliga stjärna för att det bara gällde det ena ögat och förbannade den olyckliga, för att jag skulle utsättas för detta just idag när jag var tvungen att träffa andra människor än mor och syster, och ber nu min goda fé om att den ska vara försvunnen i morgon!

Vi begav oss då tillsammans med mitt svullna öga mot Kimito, där sötiskusinerna väntade.
 Ett bord fyllt av godsaker och framförallt Dumle-mini-bites var vad som mötte oss! 
Heaven on Earth...
tänkte vi och såg på varandra.
Jag uppnådde dock, snabbt ett illamående pga allt för mycket gott på tom mage.
Efter mycket busas med gudbarnet samt födelsedagstjejen, rullade vi ner för backen till Daniel's grill...
(som förde mina tankar till allas vår MAX)
för att gottgöra det tidigare bortglömda födointaget.
Så...
En kebab&mos senare, greppade jag bilnyckeln och körde oss alla, helskinnade och ytterst mätta till mormor. Så nu sitter jag här och nördar!
Skall snart dra mej härifrån, kavla upp ärmarna och börja packa inför imorgon. Tidig väckning!!Det är dags för VASAvisiten!Jag väntar fruktansärt mycket på imorgon!Och tågresor, som annars brukar få det att kännas som om en motorväg för myror går genom hela min kropp, känns nu inte så skrämmande, eftersom tågresan imorgon kommer att gå av stapeln tillsammans med mina två älsklingsbrudar!Can't wait!

Jag saknar dig, och hoppas att du tagit dig i kragen och blivit frisk!




Jag tillsammans med födelsedagsbarnet<3 Jag kommer sakna mina små kusiner (ni tycker att hon liknar mej, javisst, vi ser alla likadana ut i min släkt ;)) Och framförallt kommer jag att sakna allt vad kalas innehåller! Efter idag är jag hundra på en sak!Jag kommer aldrig att tappa mitt sinne för lek! Vad är roligare än att busa runt tillsammans med ungarna! Lekfullheten kommer jag aldrig att ge upp!!

Spegeln och jag är riktiga fiender idag. Så att bara gosa ner sig i mysstolen o se en film med en vän är vad som gäller ikväll!

Den här dagen började fruktansvärt skönt med en powerwalk. Därefter underbart morgonmål och slappas framför tv:n.
"So you think you can dance" och "Idol2008" har förgyllt min förmiddag. Den där jobbiga känslan som gäller ens medlidande för andras pinsamma utföranden som jag tidigare nämnt, finns även i motsatt version.
Det man upplever då det går bra för någon annan helt enkelt.
Jag känner mej nu väldigt sentimental efter att ha fällt tårar till juryns berömmande kritik till en ljuvligt dansande tjej i favoritshowen.
 Konstaterade även att det är sjukt ,hur mycket känslor som kan uttryckas genom DANS!

Vi har malat marsglass med syster och dagen ser ut att fortsätta i dessa ohälsosamma tecken, men so what, de e ju lördag!
Hade planer på att festa loss och njuta av att ha lagt det här med att stiga upp 01.30 bakom mej, men det får vänta till nästa helg. Just nu känns det inte helt fel.
Ligger och myser i min säng, har högar av bra böcker som borde läsas och en lillasyster jag ska passa på att spendera tid tillsammans med eftersom Australiens lockrop börjar höras allt tydligare för var dag nu...Uppdatering av de senaste händelserna tillsammans med barndomsbästisen skall det också bli tid för ikväll, efter att jag kört in min mamma till Ekenäs.
En skön och framförallt chillig dag hittills today alltså!

återkommer
 
(det  finns sådandär låtar som köper en direkt, man är totalt såld och inne i nått sorts alltför känsloladdat tillstånd och man bara känner hur rörd man skulle bli om någon sjöng den sådär spontant för en. "your song" ÄR en sådan låt. Hörde den förståss första gången i filmen "Moulin rouge" och tänkte redan då att om någon nånsin skulle sjunga den för mej, som Ewan McGregor, och sedan fria skulle jag svara ja utan att tänka efter, PÅ direkten!haha)

Jag är rädd för att  r e s p e k t är en sammansättning av bokstäver som om några år inte längre finns att slå upp i akademins ordlista. Varför? För att det tycks vara ett begrepp som för var dag förlorar litet av sin lyster, sin betydelse.

Den här dagen har fått mig tänka en hel massa. 

Slött att stå och se på när någon framställer ett fullständigt kaos av något som man själv, personligen tycker väldigt mycket om. Jag kände mej värdelöst nere och gjorde det man aldrig ska göra, det som alltid är fel lösning på problemet. Gav upp.
Därför ska jag nu hålla tummarna för att de någongång skall förändras och inse att det krävs en attitydsförändring.
 
Jag har nyss kommit hemhem, softat i älsklingsstolen och njutit av mängden av nya kanaler. Jag är inget fan av tv-apparaten, the computer is my thing. MEN kanalen där de sänder IDOL så gott som hela dygnet, var väldigt generös med att bjuda på otaliga gapskratt denna regniga eftermiddag. Jag har garvat magen krampaktig åt gummikillen med den egenhändigt skrivna låten: "jag köppte en cola". hahaha. Det finns en sådandär sjuk känsla som kommer krypande ibland, en känsla som får en att skämmas så in i det gröna för en annan människas skull. Jag upplevde den senast då jag såg på filmen om Borat och nu dök den upp igen..wonder why....

Idag var då dagen jag skulle vara tvungen att gå egenom en pärs, överleva ett mardrömsbesök hos de människor som jag inte har något som helst emot som personer ,
utan helt enkelt bara fruktansvärt mycket emot vad deras yrkesval medför.
SKRÄCK!
Det handlar inte om att mina tänder skulle ha vållat mig mycket problem och att jag därför spenderat långa tider i dödsstolen med käften på vidgavel. Nej,
 jag kan bara inte med den där känslan att tvunget ligga stilla under en bländande lampa som bränner genom ögonlocken, med munnen hysteriskt gapande och utan tillåtelse att svälja.
 Känns som om allt saliv kväver mej, och så tycks alltid min kropp göra allt för att reta upp mej i svåra situationer ,
så när jag låg där i tandläkarens våld idag , så började förståss halsen kittla något så in i det gröna, de var omöjligt att ligga stilla.
Jag skäms.
 Jag har för första gången i mitt LIV fått reda på att jag har ett hål i en tand.
Jag blev helt chockad och tusentals borrar började väsnas mellan öronen,
måtte ha sett skräckslagen ut eftersom tandläkaren
(som för övrigt ska ha dagens ros för att ha stått ut med mej och till på köpet varit hur trevlig som helst)
lugnade mej med att jag kan få bedövning och att det då inte känns över huvudtaget, samt tröstade med att hålet som nu uppstått i en av mina älskade tänder egentligen var oundvikligt, eftersom tanden i fråga har en sådan stor "grop".
den skall alltså även slipas ner lite grann.
Jag har fyra visdomständer på kommande och med tanke på alla skräckhistorier man fått höra om dessa så kallsvettas jag redan.
Om en vecka är det dags för nästa besök, och operation "lappa tanden". Hinner jag become ett nervvrak tills dess?
...Y E P P!

Nu skall jag fixa mej i ordning och försöka få färg i detta likbleka ansikte of mine!Dags för att agera gymppalärare och lära ut favvosportten!

So long.

Med frisk luft!!Powerwalk, musik, och bara med mej själv!

Jag har varit och vikarierat idag, 6 timmars dag i en specialklass. Jag trivs. Ser ljusa möjligheter där många endast verkar se mörka problem. Grubblar över olika alternativ till att få fram det där som verkar gömma sig under ytan, till det där som orsakar alla brustna nerver.
................................................................................................................................................................................................
-Känns det tungt?
-aa, det gör det väl...
-Skulle du hellre stanna hemma nu?

("jaa-a!!!"trodde jag att jag skulle ropa sådär halvhögt och fälla någon enstaka tår,men...)

-Nej, det skulle jag inte. Jag vet att det ordnar sig...Jag känner det på mig bara.
-Det är bra!Du har ju alltid gillat utmaningar vännen, du står inför en nu!Du brukar inte ge dig i första taget.
- Ja, jag har ju det. Envisheten kommer att komma väl till pass.

leende
..................................................................................................................................................................................................

Det är en äkta höstdag där ute, bäddad för mys i soffan med en tjock bok samt duello.
Då inte ens choklad hjälper, då ÄR det hårt, inget snack om saken, inget velas och inga men!OCH det ÄR hårt. Väldigt hårt.

Jag ser verkligen framemot resan nu, bort härifrån för att möta ett nytt liv på en ny plats där INGEN vet ett dugg om mej, förutom de övriga knääs- och Karisborna som befinner sig inom samma gränser.
Men först är det ett par andra saker, innan avstampen från Vanda flygfält, som jag väntar på.
        Kommande måndag hoppar jag och Cecci på tåget för att göra en mjukstart gällande resandet,
 med destination VASA i siktet!
En av favoritstäderna i detta gråa land.
 Där skall vi inkvartera oss samt vårt pick o pack i casa de la vasa, dvs. hos Emmi,Anders och gullemelle som numera lär vara en riktig hejare på att dansa!
Där ska vi njuta ända tills fredagen då det bär av neråt igen...
Lördagen den 11 är det även dags för hejdåfest och ett sista hejdlöst festande med alla favoriter, för en väldigt lång tid!
Kommer att bli en känslosam och väldans lyckad lördag har jag på känn...
Det rycker i dansnerverna samt i alla skrattmuskler då jag tänker på våra friends!
It'll be great!

haha, jag var hemma i Tenala igårkväll. Jag fann mina cd:n från gångna år, fyllda av misslyckade försök till en "rebellisk-tonårs-tid".
Blink182 skrällde i högtalarna på svedjebacka på morgonkvisten idag. Märkte att alla lyrics fortfarande satt kvar där i bakhuvudet som superlim!Påminnelserna om v a r f ö r blinkersena en gång i tiderna var favvobandet dök upp klara som farmors köksfönster.
Funny med tillbakablickar ibland.

Jag har nyligen sett på Disneys-superhjältar.
Lånade den av Micke som rekommenderade den varmt, hehe!Alltid svag för Disneys verk!

Jag skulle behöva en gnutta av hjältarnas superpowers i psykisk motsvarighet just nu. Det blev schiit-mycket tyngre än vad jag hade tänkt mej.

"When everyone is super, no one is"

DU är det!

V a k i o k a k a o with Säckin! Skall bli uppdatering av allt vardagligt and planerande av kommande middag samt party!Må vara att number one inte är favorit destinationen för folket då det kommer till partaj under höst,vinter-halvåret men nog fasen är det perfekt en höstkväll tillsammans med favoriten och en kakaomugg toppad med grädde.

Man kan bli så otroligt glad bara på grund av ett meddelande. Ibland händer det grejer när man gett upp hoppet!

"The way that you walkin,
The way that you talkin
You're the one
I want to spend the night with "
             -Body on me

I mitt stilla inre, undrar jag över vad jag i hela fridens namn kan ha gjort för att förtjäna den känsla som jag nu har i kroppen. En känsla som jag t.om skulle önska min värsta fiende, eftersom den skulle förändra vem som helst totalt.
Jag är såld.

Synkollen gick hur bra som helst igår, den tog tid men min syn hade FÖRBÄTTRATS!!!Inte mycket, men för en som utan brillor eller kontaktlinser, knappt ser skillnaden mellan lyktstolpe och människa är varje minimal förbättring en HUGE hoppfullhet.
Fick även nu ett provexemplar av de där linserna som man kan sova med, som jag nämnt tidigare och de är super!

Jag somnade skönt och glad i en famn och höll på att få en smärre hjärtattack när telefonen började skrika! Dags för SISTA jobbnatten. Det var pissigt segt att stiga upp för att ta sig ut en sista gång!
     Skulle det inte vara för Alpens myslistänger samt den himmelska uppfinningen vid namn Mp3 (som jag mot förmodan lämnade hemma inatt för att jag en sista gång, utan störande ting, ville uppleva soundet av smällande postluckor, mina egna steg i trapphusen, krotandet av nycklar som fastnar samt ljudet av att knäskålen slår i på alla platser det bara är möjligt och konstiga läten som får en att spritta till och föra tankarna tillbaka till den rädsla för Morran i mumin man en gång hade. NEJ, jag hade helt enkelt glömt att ladda manicken)  Nåjah, utan dessa två grejer (+Metrostations "shake it") skulle alltså förmodligen alla postluckor som skiner med ett positivt efternamn såsom "Glader" eller "Nöjd", pga. alla mörka banor mina tankar gått i under nätterna, vara insparkade.
Nu är det dock goodbye till alla högar av hesarin, samt tvättbjörnslooken(klär mej icke) som dykt upp gång efter annan, tack vare sömnbrist och för att jag helt enkelt aldrig lärde mej att det är ett stort misstag att gnugga sig i ögonen med vantbeklädda labbar som grabbat tusentalet dagstidningar.
Känslan av att kasta in den sista tidningen var ljuvlig, det kan låta hur knäppt som helst, men åååh!vad SKÖNT!!!!!!
Nattposten har förståss inte bara givit negativa effekter. Mina benmuskler har allt annat än försämrats och jag har fått lön. What else...I'm out of words.

Vaknade ca 14.30, njöt av min deckare och av att kunna läsa utan stress i kropp och själ. Har ni någongång upplevt den där känslan av att bara kunna slappna av totalt tillsammans med någon, utan vare sig än tanke på "måsten" eller "borden" . Om ni har...bara ta vara på den!

Gårdagen kom att bestå av ett spontant besök till Salos mac, tillsammans med två favoriter, Cecci och Linda. Nyheten "New York special" var en kryddig besvikelse som dock pga. en smarrig flurry välfylld med dimekross, föll i glömska. Saknaden av nässpray blev i något skede för stor och att återvända hem till knääs var ett måste. Fortfarande hungriga begav vi oss med Säckin till             " Söndagsöppet", för att där möta en annan favvo, som vi igår konstaterade att nog egentligen, med lite "bad-boy-inslag" skulle vara den bästa pojkvännen, Danielsson Kim , hehe. Han snurrade ihop en pasta med sås och jag kastade in chips, det var riktiga skräp-ätar-dagen igår och guu så härligt! Vi softade framför IDOL(finska) och kunde än en gång konstatera att vi i Finland inte har en chans gällande denna show i jämförelse med grannlandet. Nåväl.

Tidningsjobbets nästsista natt är nu ett minne blott, snabbt som attan gick det, lovely Mondays, no Västis! Bästa av allt var ju förståss att inte behöva krypa ner i en kall säng då jag kom hem efter trapprännandet!Underbart!Rastlösheten känns for the moment lite mer avlägsen! Stuck in a moment.

Nu är det dags för att snöra på sig conversen o ge sig iväg mot centrum av Ekenäs. Om jag hittar dvs. har synkontroll och är därför inte tillåten att använda kontaktlinser. Vi skall hoppas på att det går vägen och att min syn inte beslutit sig för att försämras allt för mycket!


Vissa dagar borde man bara, pga. eget utseende förstå att hållas gömd under täcket. Yep smink is the word, men när man pga. synkollen inte är tillåten att smatta det i ansiktet så blir det helt enkelt så här.haha

Jag överlevde trots sömnlöshet innan nattjobbet.
Kom pga en mesekonversation aldrig så långt som till sängen.
 En konversation som plötsligt gjorde mej helt paff, ställde mej mot väggen, stirrade rakt egenom mej och tvingade mej att inse fakta.
 "springfördittliv-reaktionen" uteblev och gjorde att jag inte fattade någonting.
Jag gör saker jag aldrig gjort,
tänker i banor jag aldrig förr kört längs...
 och berättar saker jag aldrig någonsin skulle berätta...
Alla tankar i det egna kaoshuvudet gick emot alla mina någongång fastspikade principer och livsfunderingar.
 "Rädslor är till för att övervinnas"
 sure, lätt budksap att föra vidare till andra...så länge man inte behöver konfronteras med det själv.
Fick ta ett bottenlöst andetag, dela in tankarna i olika kategorier;orediga,oredigare, och inse att jag är hjälplös när det kommer till den här känslan som nuvarande situation givit mej.
Jag är tvungen att medge att det är kört, jag är fast och känner inget behov av att komma loss.
Jag stannar mer än gärna kvar.

Hade även ett annat mesesamtal(surprise, eftersom det som återstår av mitt liv tar sin form framför datorn) som gav mej väldigt mycket. Det kändes konstigt att med lätthet kunna tala med en person som man inte talat med sådär påriktigt på så länge. Det gjorde mej glad på nått vis samtidigt som gamla minnen dök upp. Minnen som inte är negativa på nått sätt, men som känns så avlägsna nu, och jag funderar över hur allting gick som det gick, hur situationen och personer kunde förändras så radikalt. Hur som haver har jag förändrats väldigt mycket på kort tid, tack vare egna insyner och bekräftelser samt pga. andra personer. Allt detta har gjort att jag nu ser på människor på ett helt annat sätt än förr...ett betydligt bättre och mer realistiskt sätt. Läste ett blogginlägg idag som skänkte mej ett leende.

Och för er som undrat, N E J, jag går inte på några meduciner som lyckopiller eller dylikt (tjaa, beror på hur man ser på saken, bildlikt eller realistiskt). Jag bara Ä R så fruktansvärt g l a d!! Och det är härligthärligt! Jag har funnit allt jag behöver.

T.om arbetsdagen i simhallen gick undan idag, som tur var slapp jag sitta ensam o stirra uppe i tornet. Jag hade ett trevligt arbetssällskap och mycket att prata om så...lättförtjänta pengar bortsett från rastlösheten som kom krypande vid femsnåret.

Jag är trött, blek och sunkig men oförmögen till att sova


Jag sitter här, blek och sliten utan minsta ork och vilja till att få någon ordning på hela mej, och myser i deepbluenavy-abi-dräkten och tänker tillbaka på året med "the best of 80's" . Awesome is the word.lätt också!

                                                                                                  Jag och pappa längs stranden i Tunis.


Jag hade en underbart skön kväll igår. Efter jobbet i simhallen slängde jag väskan över axeln och stegade iväg mot rosenvägen, för att göra en kort visit i mickes källare, där luften var tjock av stress. Shakke jobbade som dårar där mellan kaffepauserna som inte var några egentliga pauser utan bara något som gjorde att de var tvungna att använda ena handen till kaffemugge så att den andra fick hacka ensam på tangentbordet. Det ska väl lugna ner sig snart. 
           Efter att jag stört dem i kanske en halv timme hämtade mamma mej och en kvart senare stod jag innanför dörren i hemmet i Tenala. Skönt att spendera kvällen på en plats där det inte FINNS någonting att göra, hehe, man kan coola ner totalt och bara njuta. Varma smörgåsar och pätkis made my evening.

Jag somnde med ett mega leende på läpparna och vaknade likaså. Det blir inte mycket bättre än såhär. Jag har äntligen insett något som gör att allt nu är så mycket lättare.

Nu skall jag återgå till att växla mellan feministboken "slå tillbaka" och Frank Perettis rysligt spännande bok "Eden". Jag läste den för några år sedan och minns att jag slukade sida efter sida! Ni som gillar däckare och sådär på gränsen till FÖR spännande böcker, LÄS DENNA! Ni blir inte besvikna!det kan jag lova er.



Snart simmar jag runt bland dessa,längtarlängtarlängtar

för jag tror att jag nyss såg dig stiga in i Ekenäs simhall.haha, det är en brud här som simmar som en hysse av och an och hon liknar dig något fruktansvärt!sitter här o flinar åt hur två människor som inte är släkt på någon vänster, kan likna varandra så!Var stolt över den simträning du presterat idag;)

Jag är slut i kroppen men lycklig. Två arbetspass är undan. Jag har agerat speciallärare och kollat på Beck i fyra timmar. Solen skiner. Jag skall hemhem till Tenala ikväll och ladda batterierna. Ledig natt nästa. Vad mer kan man begära?

   hahahaha



För er som nu undrat vem den till höger är... Det är såklart min älskade lillasyster som vuxit upp så snabbt att jag absolut inte hunnit med! She's a lady!