Skratt, blod och tarar.
En liten samanfattning ifran helgen som passerat. Kan val borja med att konstatera att den gick allt for fort.
Det blev inget Byron Bay, men jag kan inte saga att det ar nagot som retar mig efter en helg som denna.
Klockan 12 pa Fredag pussade jag hundarna adjo och lamnade rikemansland, for att efter 2 timmar pa resande fot, stiga innanfor dorren till Kakanuiparadise.
Mitt fortsa mote med Henrys lillebror Charlie med den coola hatten ocksa. Stackarn var europablek som bara den.
Trevlig kille som ar god van med begreppet fiiliiiiis triiiituuuusn! Har sakert nagot att gora med slaktet Mellor.
Fredagen som var planerad utgangsdag , gick at till att hyra film och veiva ihop en makaronilada. Vi kikade pa filmen, "Taken" tillsammans, som jag for ovrigt rader alla som inte sett den att ta och gora det med det samma.
Lordagen daremot gick at det mer festliga hallet. Vi spenderade hela dagen pa Gold coast. Storebror fick stolt agera surfteacher at lillebror medan jag och Cecci fick dela nojet med att iaktta det hela. Kaos i vagorna sa att saga.
Nar vi stod dar i det ljumma havsvattnet och kikade pa alla surfare pa den milslanga stranden och Australiens sol, slog det mig plotsligt att det faktist endast ar en liten manad tills jag lamnar det har landet. Jag deppade dock inte alltfor lange.
Mot kvallen nalkades det grill/fodelsedagsfest hos Waz och hans fruga. Jag kan inte saga att det var min mest fiilisfyllda forfest, men grillmat ar ju alltid gott. Jag och bigsis kande oss ganska sa malplacerade vid ett bord med 23 ariga brudar som gjorde sitt basta for att leva sina liv som 35 ariga konservativa damer. Kyliga vibbar samt skrack for ett liv som trakig fru uppstod ganska hastigt. Vid fiilishornet av bordet dar vi o killarna drog usla skamt var det i varje fall allt annat an kyligt.
Och pa nagot satt lyckades vi bygga upp en grym stamning innan det var dags for utgang! Fruktansvart roligt att fa dansa sig asigt genomsur till varldens basta latar pa The Bank. Med tanke pa dagens rossligt torra rost har man val ocksa stamt in i ett flertal refranger. Jag har ett vagt minne av att ha galat med i Linkin park feat. Jay Z:s Numb.
Har blivit bortskamd med aircon pa den senaste tiden vilket ledde till att lilla kroppen slog bakut och satte mig nastan i avsvimmat tillstand, i morse. Dagen efter har jag lagt pa att grata ogonen roda och kinderna randiga till filmen
"PS. I love you". Jag ar helt enkelt litet for bra pa det dar med att satta mig in i andras situationer. Efter filmen samt tva glassar kande jag mig helt utmattad och overvaldigad av kanslor. Fick smalla mig sjalv pa kinden for att komma tillbaka till verkligheten och inse att det verkligen bara var en film, med ett skrivet manus som alla andra. SE den! Det ska jag gora, igen! Jag ar nu foralskad i filkaraktaren Hollys avlidne man Jerry. Vilken karl. Jag ar ocksa litet smakar i den andra irlandaren i filmen. Kanske Irland ar nasta destination. De har helt klart ocksa en mysig dialekt.
Jag har ocksa hunnit med lite positivare kanslor da jag istallet skrattat hejdlost at ass-sheikkande Travolta iford en smallfet modersgestalt . Vi snackar "Hairspray".
En liten clubkonversation fran lordagen
-Ou hello there, are you having a good night!?
-Hey, yeah, I'm having a reaaally good night!
-NO YOU'RE NOT!!!!!!!!!!!
(Har borjade jag ifragasatta hela situationen och backa sakta men sakert bort ifran den underliga killen. Han missuppfattade dock tydligen det hela och borjade komma efter mig, fortfarande skrikandes "NO YOU'RE NOOOT!!!!)
Det finns alltid de dar juvelerna overallt. Vill inte ens veta vad det var han hade pumpades i sitt blod.
Mindre viktigt ar kanske att jag pa Fredag kvall bet mig sa hart i lappen att det aldrig ville sluta bloda! Man blir alltid lika forbannad pa sig sjalv. Att bita sig i lapp och tunga borde vara omojligt! Det tar ju sa fruktansvart ont!
Har pa Reliance court, har den varsta olyckan av alla mojliga, intraffat. Bade frys och kylskap har sagt upp sig. Oversvamning i koket och hungersnod i hemmet alltsa. Tur att det finns pengar och Mc Donald's i dessa svara situationer, annars skulle val "ungarna" ga under av panik.
Det blev inget Byron Bay, men jag kan inte saga att det ar nagot som retar mig efter en helg som denna.
Klockan 12 pa Fredag pussade jag hundarna adjo och lamnade rikemansland, for att efter 2 timmar pa resande fot, stiga innanfor dorren till Kakanuiparadise.
Mitt fortsa mote med Henrys lillebror Charlie med den coola hatten ocksa. Stackarn var europablek som bara den.
Trevlig kille som ar god van med begreppet fiiliiiiis triiiituuuusn! Har sakert nagot att gora med slaktet Mellor.
Fredagen som var planerad utgangsdag , gick at till att hyra film och veiva ihop en makaronilada. Vi kikade pa filmen, "Taken" tillsammans, som jag for ovrigt rader alla som inte sett den att ta och gora det med det samma.
Lordagen daremot gick at det mer festliga hallet. Vi spenderade hela dagen pa Gold coast. Storebror fick stolt agera surfteacher at lillebror medan jag och Cecci fick dela nojet med att iaktta det hela. Kaos i vagorna sa att saga.
Nar vi stod dar i det ljumma havsvattnet och kikade pa alla surfare pa den milslanga stranden och Australiens sol, slog det mig plotsligt att det faktist endast ar en liten manad tills jag lamnar det har landet. Jag deppade dock inte alltfor lange.
Mot kvallen nalkades det grill/fodelsedagsfest hos Waz och hans fruga. Jag kan inte saga att det var min mest fiilisfyllda forfest, men grillmat ar ju alltid gott. Jag och bigsis kande oss ganska sa malplacerade vid ett bord med 23 ariga brudar som gjorde sitt basta for att leva sina liv som 35 ariga konservativa damer. Kyliga vibbar samt skrack for ett liv som trakig fru uppstod ganska hastigt. Vid fiilishornet av bordet dar vi o killarna drog usla skamt var det i varje fall allt annat an kyligt.
Och pa nagot satt lyckades vi bygga upp en grym stamning innan det var dags for utgang! Fruktansvart roligt att fa dansa sig asigt genomsur till varldens basta latar pa The Bank. Med tanke pa dagens rossligt torra rost har man val ocksa stamt in i ett flertal refranger. Jag har ett vagt minne av att ha galat med i Linkin park feat. Jay Z:s Numb.
Har blivit bortskamd med aircon pa den senaste tiden vilket ledde till att lilla kroppen slog bakut och satte mig nastan i avsvimmat tillstand, i morse. Dagen efter har jag lagt pa att grata ogonen roda och kinderna randiga till filmen
"PS. I love you". Jag ar helt enkelt litet for bra pa det dar med att satta mig in i andras situationer. Efter filmen samt tva glassar kande jag mig helt utmattad och overvaldigad av kanslor. Fick smalla mig sjalv pa kinden for att komma tillbaka till verkligheten och inse att det verkligen bara var en film, med ett skrivet manus som alla andra. SE den! Det ska jag gora, igen! Jag ar nu foralskad i filkaraktaren Hollys avlidne man Jerry. Vilken karl. Jag ar ocksa litet smakar i den andra irlandaren i filmen. Kanske Irland ar nasta destination. De har helt klart ocksa en mysig dialekt.
Jag har ocksa hunnit med lite positivare kanslor da jag istallet skrattat hejdlost at ass-sheikkande Travolta iford en smallfet modersgestalt . Vi snackar "Hairspray".
En liten clubkonversation fran lordagen
-Ou hello there, are you having a good night!?
-Hey, yeah, I'm having a reaaally good night!
-NO YOU'RE NOT!!!!!!!!!!!
(Har borjade jag ifragasatta hela situationen och backa sakta men sakert bort ifran den underliga killen. Han missuppfattade dock tydligen det hela och borjade komma efter mig, fortfarande skrikandes "NO YOU'RE NOOOT!!!!)
Det finns alltid de dar juvelerna overallt. Vill inte ens veta vad det var han hade pumpades i sitt blod.
Mindre viktigt ar kanske att jag pa Fredag kvall bet mig sa hart i lappen att det aldrig ville sluta bloda! Man blir alltid lika forbannad pa sig sjalv. Att bita sig i lapp och tunga borde vara omojligt! Det tar ju sa fruktansvart ont!
Har pa Reliance court, har den varsta olyckan av alla mojliga, intraffat. Bade frys och kylskap har sagt upp sig. Oversvamning i koket och hungersnod i hemmet alltsa. Tur att det finns pengar och Mc Donald's i dessa svara situationer, annars skulle val "ungarna" ga under av panik.
...
Har nyss kikat klart verklighetsbaserade filmen Wolf creek.
Akta backpacking ar ingenting for mig.
Att fa somn ar foljande problem.
Akta backpacking ar ingenting for mig.
Att fa somn ar foljande problem.
Dan Bäckman...
Är min mammas nya favorit.
Jag satt med uppspärrade ögon och hakan nere i tangentbordet när jag satte igång videoklipp efter videoklipp men Dan Bäckman på Youtube. Till en början förstod jag inte alls vad exakt det har varit som morsan skrattat sig helt utmattad till, men fann mig till slut själv asgarvande åt denna perukfåne.
Dålig humor när den är som bäst!
julkänsla
En doft av kanel och stearin gav mej en sådandär härligt snöig julkänsla, och jag valde att kolla på en vintrig favoritfilm, nämligen The holiday som var ny för fjolåret.
Eftersom det börjar närma sig den mysiga delen av året tänkte jag tipsa er som inte sett den!
Ni som har sett den men känner er sugna på en såndär romantiskt tårframkallande film kan ju ta och se den igen!
Den här filmen är inte originell på något sätt eller vis.
Två kvinnor som är trötta på sina vardagliga liv fyllda med kärleksstrul,
får kontakt via en bostadsförmedling och väljer att byta hem med varandra, över julen vilket resulterar i "falling-in-love-situationer" och krav att anpassa sig till något nytt.
De minuter som filmen består av , erhåller alltså höga "feel-good" poäng. Kärlek, humor och lite drama.
En romantisk komedi bland miljontals andra.
Många har kritiserat den för att vara vanlig och tråkig samt ett upprepande av tidigare, liknande filmer men so what. Det här med att allt ska vara ständigt nytt och unikt för att få ett flertal stjärnor av filmkritikerna är någnting som börjat tugga på mina nerver.
Om du vill slippa att konsentrera dig allt för mycket, är i behov av en mysig känsla samt gillar att kika på Jude Law är den här ett tidsfördriv som inte gör dig någon som helst skada. Kan tänka mig att filmen faller tjejer bättre i smaken (pga.Jude L.) eftersom vi oftast är dem som lever oss in i och fäller tårar till filmer som denna.
Eftersom det börjar närma sig den mysiga delen av året tänkte jag tipsa er som inte sett den!
Ni som har sett den men känner er sugna på en såndär romantiskt tårframkallande film kan ju ta och se den igen!
Den här filmen är inte originell på något sätt eller vis.
Två kvinnor som är trötta på sina vardagliga liv fyllda med kärleksstrul,
får kontakt via en bostadsförmedling och väljer att byta hem med varandra, över julen vilket resulterar i "falling-in-love-situationer" och krav att anpassa sig till något nytt.
De minuter som filmen består av , erhåller alltså höga "feel-good" poäng. Kärlek, humor och lite drama.
En romantisk komedi bland miljontals andra.
Många har kritiserat den för att vara vanlig och tråkig samt ett upprepande av tidigare, liknande filmer men so what. Det här med att allt ska vara ständigt nytt och unikt för att få ett flertal stjärnor av filmkritikerna är någnting som börjat tugga på mina nerver.
Om du vill slippa att konsentrera dig allt för mycket, är i behov av en mysig känsla samt gillar att kika på Jude Law är den här ett tidsfördriv som inte gör dig någon som helst skada. Kan tänka mig att filmen faller tjejer bättre i smaken (pga.Jude L.) eftersom vi oftast är dem som lever oss in i och fäller tårar till filmer som denna.
Saw
Jag är allmänt känd som en tvättäkta loser när det kommer till filmgenren "skräckis". Någonting i min mänskliga natur skriker och vrålar stoppstoppstopp när valet av movie, en filmkväll tillsammans med vännerna,är en skräckrulle. Jag har helt enkelt inte kommit underfund med vad som kan vara njutningsfullt i filmer som endast är gjorda för att skrämma upp och träffa alla svaga punkter gällande rädsla som en människas psyke besitter.
Trots detta har jag förståss kollat på en del skräckfimer, mestadels för att mina vänner övertalat mig. Dessa skräckfilmskvällar förlöper alltid på samma sätt. Jag gömmer mig bakom den största dyna jag kan hitta och kikar bara fram bakom den, då det är relativt lugnt på tvskärmen, det här för att jag skall slippa traumatiska men, som spöklila långhåriga flickor med tomma ögon i vita nattlinnen(t.ex the ring), ger mej. Ja, det här betyder ju att jag missar största delen av filmen, vilket medför att jag fågar tusentals frågor av mina medtittare för att få veta vad som händer(jag är ju trots obehaget, nyfiken). Jag brukar få höra ett xantal suckar och "om-du-skulle-se-på-skulle-du-veta", men jag klarar helt enkelt inte av skräckfilmsregissörernas verk.
Det värsta jag någonsin varit med om var när vi skulle titta på en av alla de förskräckliga sawfilmerna . Gränsen för vad jag tål var rejält överskriden redan då jag tog mig en titt på dvdfodralet. Jag tror att de flesta känner till dessa filmer så jag struntar i en recenssion som nog egentligen kunde bestå av endast ett ord, SJUKT! Jag kan verkligen inte se pointen med dessa filmer, våldskastraffasmedvåld-budskap är något som jag inte riktit hiffar. Dessa filmer är endast gjorda för att skrämma slag på så många som möjligt. Det verkar som om Saw är resultatet av en "hur-mycket-blod-död-rädsla-kan-man-smälla-in-i-ett-manus"-tävling. Jag kan inte låta bli att undra över hur den människa som ligger bakom dessa asiga filmer, mår...
Visst, det finns ju ni som älskar de här, samt övriga skräckfilmer, och känner ett välbehag av spänning då ni ser på dem, men för mig går de fett bort! Jag erkänner mig som en klar mes och kommer nog aldrig att bli tillräckligt avtrubbad för att kunna se på Saw utan min dyna.
Det faktum att Saw var en favoritfilm bland många andra för den kille som var orsaken till 10 människors död yesterday är också någonting man kan fundera på då det gäller medias järngrepp om människan.
